Anton 1 år

Igår var det ett år sedan Anton föddes, ett år sedan som jag låg på BB med en liten nyfödd. Det är egentligen lite läskigt vad tiden går fort. Det är nästan så att man inte kommer ihåg den första tiden när Anton var så liten, och nu är han ett år, våran lilla stora Anton.

Det har inte blivit så mycket bloggande, som ni kanske har märkt. Jag vet inte, men det har bara inte blivit så. Ska försöka ta upp det. Satt och tänkte, den tiden jag går in på tex facebook, den tiden skulle jag kunna slänga in ett inlägg här också. Det tar ju inte så långtid egentligen.

Lite snabb uppdatering innan jag åker och hämtar mamma på stationen.

Som sagt, Anton fyllde ett igår. Det firades med tårta och massa paket och mer blir det imorn med släkten.

Anton går nu, sen innan jul. Så nu är det fullt upp kan man lugnt säga. Det går fort för han att ta sig fram nu. Ett exempel bara, jag dammsög idag, vilket Anton tycker är kul, eller iallafall att dra ur sladden ur eluttaget. Tog bort han och satt han en bit bort men lagom till att jag satt i kontakten och börjat dammsuga igen så var han lika snabbt tillbaka och drog ur sladden igen, och det var ju inte så bara en gång.

Han förstår väldigt mycket nu för att bara vara ett år, vet iof inte hur mycket en ettåring ska förstå eller så men jag tycker han är jätteduktig. Han hjälper oss gärna att slänga saker i papperskorgen eller i sopsorteringen. Ber man han slänga skräpet gör han det. Ibland blir det väl lite mer än bara skräp, tex strumpor. Han är för go han;)

Nee ska väl ta och packa mig in i bilen och ta mig ned till stationen. Försöker att skriva snart igen.

Puss å kram så länge!

Mycket som händer

Åh nu har jag ett sådant sug efter att få blogga så som jag hade förr ett tag. Jag önskar att jag han mer än vad jag har. Det händer så mycket som jag skulle vilja dela med mig till alla nära och kära men jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka till.

Sist jag skrev blev det lite snabbt. Tänkte jag skulle berätta lite mer om vad som händer och sker.

Som sagt, som jag skrev i det tidigare inlägget så har Anton börjat ta sig fram. NU kryper han riktigt. Det gäller att passa han HELA tiden. Det är roligt, och skönt, nu när han kan roa sig själv. Det känns som att man kan göra lite mer nu fast han är med, det är bara att slänga fram lite saker framför han så har han en del att göra. Men som sagt, man måste passa han ändå, från att vara på ett ställe ena stunden så sekunderna senare kan han vara på ett annat. Så det är inte direkt nån lugn stund.

Han har även kommit in i en sådan period där han verkligen visar vad han vill. Får han inte leka med sladdarna då är det gallskrik, tar vi något HAN vill leka med med inte får, då är det gallskrik. Han försöker men det går inte.

Sen i måndags var vi till öppna föskolan för första gången. Det var faktiskt riktigt kul. Just den dagen gjorde vi gipsavtryck på händer och fötter. Det var många barn och försäldrar. Vi har tänkt att vi ska försöka att gå iallafall minst en gång i veckan. Vi gick tillsammans med Inez och Love. Sen i slutat av oktober ska vi börja på babysim. Det ska också bli riktigt kul.

Vad har hänt mer sen sist då?

Anton säger mamma och pappa. Till en början var det nog bara något han sa, han visste inte riktigt vad han sa eller vad det betydde med nu vet han skillnaden på mamma och pappa. Är det bara jag och Anton hemma och så kommer Erik hem då är det dirket att han börjar säga pappa, och då är det pappa som gäller. Han har blivit väldigt pappig, vilkte faktiskt kan vara ganska skönt.

Nu när det händer så mycket så ska jag försöka att uppdatera oftare. Ska lägga in lite bilder sen när jag har den tiden.

Ha det bra så länge!

Skriver snart igen!

Nu händer det mycket

Nu var det verkligen ett bra tag sen som jag skrev. Tänkte att jag kanske skulle uppdatera lite.
Nu kan man verkligen säga att det händer mycket på kort tid.
Anton har nu hunnit blivit 8 månader. Han har fått tre tänder på mindre än en vecka, han kan sitta stadigt, han ålar sig fram - kryper helt vilken dag som helst. Nu får man passa Anton riktigt. Han far fram som en, ja vet inte vad. Men roligt är det.

Ska lägga upp lite bilder men det kommer senare.

Det var en snabb uppdatering.

Skriver snart igen!
puss å kram

Snabb uppdatering

Nu var det ett tag sen som jag skrev, igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med att uppdatera bloggen när jag knappt hinner med mig själv. Har funderat fram och tillbaka på om jag ska sluta blogga eller hur jag ska göra. Jag vet inte riktigt hur många det är som följer denna blogg, hur många det skulle vara som blir besvikna om jag slutar att blogga. Än så länge ska jag inte sluta blogga men jag lova att säga till om det skulle bli så. Ni får dock räkna med att det kanske blir lite långt mellan varje inlägg.

Så, vad har hänt sen sist?

Mamma har hunnit varit uppe en vecka innan det var dags för henne att börja jobba igen. Det var riktigt kul att ha henne här. Vi fick mycket gjort. Vi har nu verkligen börjat med Antons rum. Det ser verkligen ut som ett barn rum nu, fast utan hans säng. Bilder kommer när rummet är helt färdigt.

Sen har Anton blivit 7 månader. Det blev han igår. Våran lillkille börjar bli stor.

Anton har åkt på något, vet inte rikttigt vad det kan vara. Han har över 39 graders feber och under en period hade han över 40. Lite läskigt när det blir så högt. Hade gett han alvedon tidigare och febern hade gått ner lite grann men sen ökade den kraftigt så då ringde jag sjukvårdsupplysningen. Deras råd var: alvedon, helst ipren, badda med ljummet vatten, inga kläder på sig och ligga svalt. Bara under den halvtimmen i telefonen gick febern ner lite grann men han fick alvedon ändå så jag hoppas att natten blir lugn.

Som sagt, jag försker att skriva så ofta jag kan.

Ha det bra så länge!

Kramar!

Dopfika på landet

I lördags hade vi dopfika för de i släkten som inte kunde komma på dopet här i Mora. Det ägde rum på landet ute på Ingarö. Det var riktigt mysigt.

Det var perfekt väder för att ha dopfikat på landet. Lite varmt var det väl kanske men man ska ju inte klaga.

Fyra generationer: Anton, Jag, mamma och mormor


Kusin Molly, moster Sandra, morbror Tobias och Anton


Släkten samlad för fika


Två härliga smörgåstårtor, en ost och skinka och den andra med räkor


Presentöppning: Av morbror med familj fick Anton mugg, tallrik och bestick av Elsa Beskow



Av gammelmoster med familj fick Anton en brio hund man kan plocka isär/ihop och en jättefin sagobok.



Av min kusin Mikaela och hennes sambo fick Anton jättefina kläder och en helt egen liten resväska(tanken var väl att vi ska komma till stockholm oftare)


Tack alla för dom fina presenterna!


Gammelmormor med Anton

Det var verkligen en lyckad dopfika. Vi har nu bestämt att vi ska försöka att ha som en släcktträff en gång om året, sådär på sommaren. Det tycker jag låter som en toppen idé. Det är alltid kul att samla släkten.

Kramar!

Kryssning 11-12/8-10

Som ni alla redan vet så var jag och Anton till Stockholm förra veckan. Vi hade det jättebra hela veckan med en hel del utflykter.

På onsdagen var det dags för den efterlängtade kryssningen med hela familjen plus Britta med familj. Det är alltid roligare när man åker många.Det är ju inte detsamma att åka på kryssning nu när man har barn, som det var innan men det var jättemysigt ändå. Man fick ta resan lite som den kom.
Det blev till att besöka taxfreen nästan direkt när det öppnade. Blev inte nå större inköp första dagen.Sen blev det till att sitta lite ute på däck och mysa och sen vart det en stund i "Fun Club" innan det var dags för mig och Anton att sova. De andra kom inte och lade sig förens in på morgonkvisten. Vi var iallafall pigga och glada "dagen efter".
Klockan ett på torsdagen hade vi buffé inbokad men innan det var dags att äta så var det dags för inköpen i taxfree. Det blev en hel del smått och gott.
Sen var det dags för maaat. Det var hur mycket som helst att välja mellan. Det var förrätt, varmrätt och efterrätt. Snacka om att man blev mätt.
Man orkade inte göra så mycket mer efter maten så det blev till att sitta ute på däck i det fina vädret och bara njuta den sista timmen innan vi var i hamn igen.
Halv fyra var vi i hamn. Det har nog aldrig tagit så lång tid för oss från båten till slussen som det gjorde den här gången. Tog säker en timma. Vi hade så mycket packning att alla fick bära allas saker. Det var mycket stånk och stön i värmen men hem kom vi till slut.
Att göra denna resa med Anton gick hur bra som helst, bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Han var nöjd hela tiden.

Här är vi påväg in till båten

Snart framme

"Vart är jag!?"

Linn, Britta och jag på däck

Anton har fått ett lysarmand

Här njuter vi av det goda buffébordet

Hemfärd med all dess packning

Skriver snart igen och berättar om dopfikat.
Kram

Bada diskho

Det är alltid mysigt att bada men det mysigaste är att bada i diskhon hos morfar.

Idag far vi på kryssning till imorn. Skriver och berättar mer om det i ett annat inlägg.

Kram så länge!