Åh nu har jag ett sådant sug efter att få blogga så som jag hade förr ett tag. Jag önskar att jag han mer än vad jag har. Det händer så mycket som jag skulle vilja dela med mig till alla nära och kära men jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka till.
Sist jag skrev blev det lite snabbt. Tänkte jag skulle berätta lite mer om vad som händer och sker.
Som sagt, som jag skrev i det tidigare inlägget så har Anton börjat ta sig fram. NU kryper han riktigt. Det gäller att passa han HELA tiden. Det är roligt, och skönt, nu när han kan roa sig själv. Det känns som att man kan göra lite mer nu fast han är med, det är bara att slänga fram lite saker framför han så har han en del att göra. Men som sagt, man måste passa han ändå, från att vara på ett ställe ena stunden så sekunderna senare kan han vara på ett annat. Så det är inte direkt nån lugn stund.
Han har även kommit in i en sådan period där han verkligen visar vad han vill. Får han inte leka med sladdarna då är det gallskrik, tar vi något HAN vill leka med med inte får, då är det gallskrik. Han försöker men det går inte.
Sen i måndags var vi till öppna föskolan för första gången. Det var faktiskt riktigt kul. Just den dagen gjorde vi gipsavtryck på händer och fötter. Det var många barn och försäldrar. Vi har tänkt att vi ska försöka att gå iallafall minst en gång i veckan. Vi gick tillsammans med Inez och Love. Sen i slutat av oktober ska vi börja på babysim. Det ska också bli riktigt kul.
Vad har hänt mer sen sist då?
Anton säger mamma och pappa. Till en början var det nog bara något han sa, han visste inte riktigt vad han sa eller vad det betydde med nu vet han skillnaden på mamma och pappa. Är det bara jag och Anton hemma och så kommer Erik hem då är det dirket att han börjar säga pappa, och då är det pappa som gäller. Han har blivit väldigt pappig, vilkte faktiskt kan vara ganska skönt.
Nu när det händer så mycket så ska jag försöka att uppdatera oftare. Ska lägga in lite bilder sen när jag har den tiden.
Ha det bra så länge!
Skriver snart igen!
